Att vara den det är synd om * 6 dec 2007 *

Så det är så här det känns att vara den som det är synd om.
Plötsligt är vår familj jämbördes med människor som har hjärtsjuka barn, handikappade människor och andra som man tycker synd om. Sådana människor som man läser om i tidningar eller som man sneglar på när man är ute.

Våra flickor kanske inte överlever denna svåra tid, då kommer vi flytta ännu ett steg ner till dem som det är RIKTIGT synd om, de som har änglabarn.

Jag är alldeles ensam och ledsen just nu då André har åkt 40 mil för att hämta hit våra äldre barn. Jag har inte ens mina egna kläder på min kropp. Sjuksköterskorna har skramlat ihop lite kläder och ett par skor åt mig. Byxorna som är extra small sitter åt på min ömma mage. Jag känner att jag har blivit snuvad på min antagligen sista graviditet. Jag är nyförlöst men har inga varma små kroppar att hålla om. Jag har värkande bröst med massor av mjölk till mina fågelungar som bara äter 2,5 ml åt gången. Jag är dödstrött.

Värst av allt är att vi har två små flickor med hjärnblödning och som kanske har livslånga handikapp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: