Fågelungar * 6 dec 2007 *

Deras hud är bara 0,3 mm. tunn. Den är så tunn att de ser röda ut av blodet i kroppen.

Ansiktena är täckta av lappar för att skydda ögonen mot ljuset. Slangar går in i den lilla kroppen, en slang i näsan och några i naveln.

Jag försöker se så mycket som möjligt av kropparna genom kuvösplasten som är alldeles immig av luftfuktigheten. En liten plutig mun med markerad amorbåge. De suger redan på napp, jag som är nappmotståndare. Nappen är utformad så att slangarna kan komma förbi, de är små i gummit men plasten täcker halva ansiktet. Små sug, kinderna rör sig. Lite fjun på hakan.

Taniga små armar som sträcker sig. Handen tar mitt finger… De små fingrarna griper om min fingertopp och lyckan sprider sig i kroppen. Ett litet tryck från henne. Åh så stark.

En moders stolthet när de har kissat, 4 ml, åhh. Kompressen mellan benen suger upp den lilla vätskan.

Fotavtrycken de har gjort är dyrgripar. Så små. Så rädd att en dag inte längre kunna föreställa mig. Hoppas att den dagen ändå kommer.

Jag längtade efter de små varma kropparna. Att få upp dem på mitt bröst efter förlossningen. Ligga utmattad hud mot hud och lyssna till det härliga skriket. Jag bekymrade mig över att få göra om det hela med en gång med nästa tvilling. Ingenting blev som det skulle. Jag är ledsen och arg av saknaden, ömtålig av oro.

Det hörs inga skrik, heller inga pip. Slangarna är ivägen. Jag föreställer mig hur hjärtat brister då jag får höra dem för första gången. Det gör ont.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: